Möt tre kvinnliga formgivare

KARLSKRONA   Söndagen den 28 mars 2004

Att älska former och omsätta den kärleken i bestående ting är något många barn upplever. Några fortsätter med det resten av livet.

- Man måste bejaka den ådra man har som barn. Det sade Kerstin Olby, välkänd formgivare av möbler, vid ett arrangemang i Blekinge Museum på söndagen. Det var välfyllt av folk i den stora utställningshallen. Inte så konstigt med tanke på de tre gästerna som kommit till Karlskrona i går.

Det var tre av landets mest kända formgivare som tackat ja till den inbjudan som Lisbeth Rosén, innehavare av butiken liro hemdesign, hade skickat ut.
Förutom Kerstin Olby var också modeskaparen Gunilla Pontén och keramikern Signe Persson-Melin i Karlskrona.

Närmare ett hundratal gäster hade tagit plats i utställningshallen. Jazzmusikern Karl Petermann bjöd på musik med sin saxofon. Arkitekten Fredrik von Platen, tidigare bland annat tillförordnad generaldirektör för Boverket, ställde frågor till de tre formgivarna som satt sig tillrätta i ena hörnet.

Hur designbanan började
Bland annat ställde han frågan, hur de tre började sina banor som formgivare. Kerstin Olbys svar fick nog både den ena och den andre att fundera på sin barndoms teckningar, skapelser i lera och annat.

- Ådran man har när man föds blir man inte av med. Men man måste bejaka den och låta den följa med, sade hon.

Gunilla Pontén berättade att det i hennes ungdom snart stod klart vart åt det lutade i yrkeslivet. Med kläder som ingen annan hade och olikfärgade strumpor var relegeringen från skolan nära många gånger. Men med en far som var hög militär, och höll på sin dotter och varje gång hade ett allvarligt samtal med rektorn, fick hon gå kvar. Men sedan blev det mode.
 
Lära ut en stor glädje
Signe Persson-Melin, som inte minst blivit känd för sin verksamhet som formgivare åt bland andra BodaNova, Rörstrand och Boda glasbruk, fick frågan om hur det var att lära andra formgivning. Under en lång rad av år var hon professor vid Konstfack.

- Om jag lyckats lära ut en liten del motsvarande det jag lärt mig av mina elever är jag glad. Det var en underbar tid.

Slutligen några ord som Gunilla Pontén lever efter:
- Livet är för kort för att man inte skall glädja sig själv och andra.